Digitala plattformar ändrar sina affärsmodeller

Tidigare drevs ekonomierna av företag som sålde produkter till kunder eller tillhandahöll tjänster till kunder. Idag är marginalerna dåliga för säljare och tjänsteleverantörer i de flesta branscher, och mycket lite värde genereras av traditionella affärsmodeller. I stället definierar företag som Google, Facebook, Uber och Amazon nya strategier för intäktsgenerering för 2000-talet och formar den nya plattformsekonomin.

Plattformsekonomin är ett stort digitalt ekosystem som kopplar samman molntjänster, big date och mobilappar. Det omfattar matleveranstjänster som Foodora, videostreamingtjänster som YouTube och appar som Uber. Vad dessa plattformar har gemensamt är deras gemensamma fokus på att etablera digitala marknadsplatser som ansluter användare och underlätta transaktioner som annars inte skulle ha varit möjliga.

Under de senaste två decennierna har det skett en snabb ökning av antalet och lönsamheten för företag som vill bygga plattformar, snarare än att erbjuda produkter eller tjänster direkt. Enligt det globala professionella tjänsteföretaget Accenture har plattformsekonomin nått 2,6 biljoner dollar i globalt börsvärde och kommer att stå för upp till en fjärdedel av hela den globala ekonomin år 2020. Trots den enorma mängd transaktioner som dessa plattformar nu står för, är det inte alltid lätt för dem att tjäna pengar.

När Spotify börsnoterades behövde man förklara för investerare hur man tänktr gå med vinst. Under 2017 ökade bolagets intäkter med 39 procent till 4,1 miljarder euro, men de stora driftskostnaderna innebar att bolaget redovisade en total förlust på 1,22 miljarder euro. Utan en tydlig väg till lönsamhet kan det förväntas bli tufft på aktiemarknaden på samma sätt som för Snap, skaparna av Snapchat, när de lanserade sin börsintroduktion.

Som Spotify och Snap demonstrerar kan plattformar vara enormt dyra att driva. De flesta plattformar väljer att tjäna pengar på sin verksamhet på en transkriptionsmodell där de tar en cut av varje försäljning som möjliggörs av nätverket. Uber tar till exempel ut en rörlig bokningsavgift som i genomsnitt ligger på cirka 20 procent av transaktionen, medan Airbnb debiterar gästerna en serviceavgift på 5 till 15 procent plus skatt. Plattformar som Apples App Store, Google Play och Amazon bygger också sina affärsmodeller kring transaktionskostnader, men det innebär att deras intäkter bestäms direkt av försäljningsvolymen i deras nätverk.

Prenumerationsmodeller ökar i popularitet inom hela plattformsekonomin. Netflix har 118 miljoner abonnenter över hela världen som var och en betalar 10,99 euro per månad. Ofta kommer plattformar erbjuda användarna en gratis tjänst med möjlighet till en premiumuppgradering. Dropbox har 500 miljoner användare, men bara 2 procent är betalande prenumeranter. Däremot har Spotify bara 159 miljoner användare, men 44 procent, totalt 71 miljoner användare, betalar månadsavgiften. Plattformar behöver inte vara helt abonnemang eller transaktionsbaserade heller, allt fler företag undersöker sätt att skapa en hybrid av de två.

I november 2017 meddelade den europeiska matleveranstjänsten Deliveroo att de skulle lansera en prenumerationstjänst. Plattformen hade tidigare endast erbjudit en fast leveransavgift på 2,85 euro, men beslutade att införa obegränsade gratisleveranser för ett månadsabonnemang på 9,50 euro. Detta minskar marginalerna för varje enskild leverans, men uppmuntrar användarna att öka det totala antalet transaktioner på plattformen

I takt med att plattformarna har vuxit till att bli den dominerande kraften i den digitala ekonomin har allt fler regeringar och myndigheter uttryckt klagomål gällande deras affärspraxis. Uber ansågs bedriva olaglig verksamhet i London genom att inte behandla sina förare som anställda. I Spanien införde Barcelona förbud mot Airbnb på grund av dess snabba inflation av lokala fastighetspriser. Stadens chief technology officer, Francesca Bria, förklarade problemen med plattformar vid en konferens 2016:

"Även om plattformsekonomin har en tydlig potential att generera ekonomiska effekter, finns det flera viktiga frågor som måste lösas: först och främst kring ägande, kontroll och hantering av personuppgifter... Kan städerna anamma en annan modell som socialiserar data och uppmuntrar nya former av cooperativism och demokratisk innovation? Hur kan städer bidra till att sådana uppgifter inte låses i företagssilos, utan snarare omvandlas till en allmän nytta?"

Bria har föreslagit att kommunerna ska ha en skyldighet att skapa alternativa digitala plattformar till förmån för lokalbefolkningen. Dessa plattformskooperativ skulle finansieras av skattesystemet och skulle inte driva konventionella affärsmodeller. De skulle kunna skapa rättvisare lönevillkor för förare, genom att inte ta en transaktionsavgift eller inte ta ut en prenumerationsavgift för användarna.

Digitala marknadsplatser har förändrat liv och format om den globala ekonomin, men de jobbar fortfarande på att räkna ut hur man konsekvent ska göra vinst. Den långsiktiga framgången för företag som Spotify är beroende av att hitta rätt balans mellan att upprätthålla lojaliteten hos sina användare och att konsekvent kunna ge valuta för pengarna. När världens ledande teknikföretag konsoliderar de plattformar de har skapat kommer det att bli allt svårare för nya aktörer att hitta användare som inte redan är anslutna till den nya plattformsekonomin